|
Denna artikel är en rekommenderad artikel, alltså en av de bästa artiklarna här på wikin. Ifall du ser någonting du kan förbättra utan att försämra kvalitén på artikeln får du såklart göra det. |
| |
| Imperial I-klass stjärnjagare | |
|---|---|
| Produktinformation | |
| Tillverkare |
Kuat Drive Yards |
| Produktserie | |
| Modell |
Imperial I-klass stjärnjagare |
| Klass |
Stjärnjagare |
| Kostnad |
3,88 miljarder Galaktiska Krediter |
| Tekniska detaljer | |
| Längd |
1600 meter |
| Höjd/Djup |
448 meter |
| Maximal acceleration |
>2300 g |
| MGLT |
60 MGLT |
| Motorenhet(er) |
|
| Hyperdriftsmotorer |
|
| Sköld |
KDY ISD-72x sköldgeneratorkupoler |
| Bestyckning |
|
| Komplement |
|
| Besättning |
|
| Minimibesättning |
5000 man |
| Passagerare |
1800 pers. |
| Lastkapacitet |
36 000 ton |
| Konsumtionsvaror |
6 år |
| Övriga system |
HoloNet-mottagare |
| Användning | |
| Roll(er) |
|
| Introducerad |
19 BBY |
| Anslutning |
|
Imperial I-klass stjärnjagaren, även kallad Imperial I-klass Destroyer eller Imperator-klass stjärnjagaren som den först kallades, tillverkades av det stora skeppsbolaget Kuat Drive Yards, och var ursprungligen tänkt att användas av Republiken vid slutet Klonkrigen. När Republiken genomgick omorganiseringen till Galaktiska Imperiet användes ännu Venator-klass stjärnjagare, men de blev snabbt överskuggad av den nya varianten, som döptes till Imperial I-klassen för att referera till en av de första i en lång rad stjärnjagare tillverkade åt Imperiet.
Bara själva storleken på krigsskeppet, 1,6 kilometer lång, gav motståndare kalla kårar. Att den var extremt tungt beväpnad gjorde inte saken bättre och när många såg på den enorma kryssaren såg dom det som självmord att försöka anfalla den. Skeppet var dubbelt längre än den andra stjärnjagarvarianten som Imperiet använde under början av Galaktiska Inbördeskriget. Skeppet var föregångaren till Imperial II-klassen.
Egenskaper[]
Utmärkande drag[]
- "Half the budget is going to the production of these enormous new Star Destroyers."
- ―Mon Mothma[src]
Imperial I-klass stjärnjagaren kändes igen på sin pilspetsliknande design och grå färg.
Denna modell användes på flera andra stjärnjagardesigner. En enda stjärnjagare av den här klassen kostade lika mycket som flera stjärnsystem tjänade på ett år, men trots det spenderade Imperiet en stor del av sin budget på militären.
Dimensioner[]
Kuat Drive Yards byggde tusentals stjärnkrigare av denna sort, som gjorde att skeppet var det främsta skeppet i Imperialiska Flottan. Alla kända varianter var 1600 meter långa. Skeppet var enormt i jämförelse med vanliga fregatter, men var bara ett medelstort skepp i flottan.
Besättning[]
Besättningen på bryggan
Förutom de runt 37 000 besättningsmän som var på skeppet fanns ofta 9700 soldater ombord alltså en Legion; inkluderat stormtroopers, jaktskeppspiloter och transportskeppspiloter.
Om en stjärnjagare valdes som flaggskepp fanns ofta 900 extra besättningsmän ombord, men passagerarkapaciteten på 1800 man var fortfarande kvar.
Stjärnjagare ur Imperial I-klassen som fanns i Nya Republikens flotta hade omkring 28 000 besättningsmän.
Kommandobryggan[]
Stjärnjagarens torn, där bryggan var, hade mellan 20 och 30 däcknivåer. Varje däck hade 3 meters mellanrum. Bryggtornet liknar flera andra krigsskepps torn och brygga, designade av KDY, som t ex Venator-klass stjärnjagaren. De två runda modulerna på bryggan hade två funktioner; att främja hyperwave-kommunikation och att utrusta bryggan med en kraftig sköld.
Offensiva och defensiva system[]
Tvärsnitt av en Imperial I-klass
Stjärnjagarens tunga turbolaserkanoner och jonkanoner var placerade i två rader på styrbords och babords sida om tornstrukturen. Men de tunga vapnen hade inte placerats så att de kunde beskjuta fientliga kryssare rakt föröver, utan istället var stjärnjagaren tvungen att beskjuta från respektive sida för att utnyttja de tunga vapnen effektivt.
Utöver de tunga batterierna fanns åtskilliga lätta och medelkraftiga turbolasrar och laserkanoner med olika roller, såsom antijaktskepps-kanoner eller för att skjuta ner inkommande missiler.
En del stjärnjagare, såsom amiral Firmus Pietts flaggskepp, Accuser, hade modifierats med protontorpedkanoner.
Tre trepipiga kanoner fanns längst fram på mittsektionen framför bryggan som var mer kapabla att skita in sig på mål vid fören än de tunga turbolasrarna.
Vid attackhangaren, som fanns på undersidan av skeppet, fanns två medelkraftiga turbolasrar. Dessa två kunde både användas för att försvara hangaren eller för att bombardera planeter när skeppet var i omloppsbana.
Energikällor och förbrukning[]
Det fanns flera planeter som aldrig har spenderat så mycket energi som en Imperial I-klass stjärnjagare gjorde på ett enda hopp till hyperrymden.
Mitt på undersidan av skeppet fanns en stor utbuktning som var stjärnjagarens huvudreaktor. Hjälpreaktorer fanns omkring den stora reaktorn och var kopplade till de tre huvudmotorerna. De fyra reservmotorerna var kopplade till egna extrareaktorer utifall de huvudsakliga reaktorerna skulle slås ut.
I värsta nödfall fanns det stödgreppklor som kunde släppa iväg kärnreaktorn och skjuta iväg den från skeppet.
Historia[]
Under Republikens tid[]
I slutet av kriget fanns det små mängder av Imperial I-klass stjärnjagare, som främst användes i specialstyrkor. År 19 BBY började man producera mera Imperial I-klassare och den nya Tector-klass stjärnjagaren, och Venatorns produktion minskade. Under Republikens tid hette stjärnjagaren Imperator-klassens stjärnjagare, men namnet byttes när Republiken omorganiserades till det Galaktiska Imperiet.
I Imperiets service[]
En Imperial I-klass eskorterar ett större skepp.
Imperial I-klassens blev ikonskeppet för Imperiet. Skeppen var kapabla att förstöra hela världar, vilket gjorde dem ökända. Enligt officiella register producerades mer än 25 000 av dessa skepp för imperiets bruk. Trots att skeppen kundes användas på många sätt var deras huvudroll som jagare. Dessutom användes skeppen att eskortera större skepp, som t.ex. Executor-klass stjärnslagkryssare. Skeppen var snabba nog att ta fast mindre fregatter, i likhet med Venatorn. Trots de starka sköldarna lyckades rebellernas jon-kanon på Hoth deaktivera skeppen som blockerade planeten. Också den Nya Republiken använde Imperial I-klassen för att eskortera större skepp.
Bakom kulisserna[]
- Flera olika källor, canon och ej canon, har debatterat om den egentliga storleken på skeppet. Tidiga ritningar visar att den var runt 700 meter lång, men allt detta har avslutats i och med att faktaboken Revenge of the Sith: Incredible Cross-Sections klargjorde att den nuvarande längden som är canon är 1,6 kilometer.
- I filmen Star Wars Episod III: Mörkrets Hämnd var det från början tänkt att en Imperial I-klass stjärnjagare skulle synas i slutet. Detta ändrades dock senare till en Venator-klass stjärnjagare istället.
Förekomster[]
|
Källor[]
- Star Wars Customizable Card Game: Premiere Limited
- StarWars.com Databank: Imperial Star Destroyer
- StarWars.com Databank: Republic Attack Cruiser (Som både Imperator- and Imperial-class)
- Attack of the Clones: Incredible Cross-Sections
- Revenge of the Sith: Incredible Cross-Sections
- Imperial Sourcebook
- The Illustrated Star Wars Universe
- Star Wars Sourcebook
- The Essential Guide to Vehicles and Vessels
- The New Essential Guide to Vehicles and Vessels
- Star Wars: Incredible Cross-Sections
- Strike Force: Shantipole
- Star Wars Miniatures: Starship Battles